viktigaste inlägget i jhf´s blogghistoria ?
okej gott folk, detta är nog ett av mina viktigaste blogginlägg som jag någonsin kommer att skriva i min bloggs historia tror jag.
Igår så pratade jag i telefon med Teddy och då frågade han mig varför jag alltid ska skriva sånna där ledsna texter på min bilddagbok och att det låter som om att jag är självmordsbenägen eller något.
Men så här ligger det till, jag vet inte varför eller hur, men jag mår bättre av att skriva texter, liksom när man är arg så skriker man och när man är ledsen så gråter man ut och söker tröst hos andra, right ?
När jag är glad, ledsen eller arg, då måste jag skriva av mig. liksom jag avreagerar mig på samma sätt. gråta känns helt lönlöst har jag märkt nu, det löser inga problem... inte skrika heller och inte skriva texter heller egentligen, för allting kommer fortfarande att vara likadant.
Ifall du blir dumpad av en kille så gråter du dig sömnlös och hoppas att allting blir bra.
men hjärtat, det blir kanske inte alltid bra. det blir inte bättre av att gråta konstant, det blir inte bättre av att sluta äta som jag gjorde, du blir bara trött och blir på ännu mer dåligt humör, och det leder bara till ännu mera tårar som sakta smeker nedför din kind, tro mig jag vet.
Varför ska du gråta över en kille? För hjärtat, livet har bara börjat och det finns massvis att skratta och le åt. Det finns massvis med killar som är redo för dig.
Visst första kärleken är hur svår som helst att glömma. Men ni som har varit med om första kärleken så är den helt underbar och sen när ni blir dumpade så önskar ni ändå på något sätt att ni inte hade upplevt den...
Ni önskar mer än något annat att den personen ska komma tillbaka, men hur mycket ni än vill det så älskar han inte dig på samma sätt längre. Du kommer alltid att ha minnen, ni kommer att skratta åt alla saker som ni har gjort och upplevt tillsammans. Du kommer komma ihåg alla nya saker som ni gjorde tillsammans, vilka filmer ni såg första gången, vad du hade på dig första gången ni träffades, vad han hade på sig. Hur första kramen var, hur första pussen var, hur första kyssen var... Hur första snöbollskriget var... Ni kommer alltid att ha kvar dom minnena, alltid.
och är du helt säker på att du fortfarande älskar honom? Du kanske bara saknar att ha någon att uppleva alla saker med, du kanske bara saknar minnena, för det är minnena som hugger en rakt i hjärtat.
En bra vän sa till mig en gång : tänk inte att han är dålig bara för att han inte är Teddy, tänk så här : han kanske är bättre än vad Teddy var?
Just dom där ordena, dom ger mig fortfarande lika mycket gåshus och dom gjorde så att jag kunde tänka klart, dom gjorde så att jag kunde gå vidare,
TACK.
En annan sak är att min storebror Marcus har eller hade cancer, jag vet inte vad man ska säga för han är ju färdigbehandlad men han har opererat ut sin protes som han har istället för en bit av skellet i sitt vänstra smalben, han har bytt ut den mot ett stad (?) . typ en pinne med antibiotika i, detta gör att benet är rakt och det ska det vara i 14 veckor.
Sen ska han operera in den riktiga protesen som han ska ha i resten av sitt liv. Detta har också gjort mig lite fundersam över livet, jag fattar inte att folk kan med att säga att dom vill dö och att dom försöker att ta sitt liv, när små barn och äldre människor kämpar för att vara i livet. liksom helt sjukt vilken tankeställare som man får som lillasyster, behöva se min bror kämpa dag för dag. Detta är det största hindret som du kommer att göra i ditt liv, så se till att ta sats och hoppa riktigt riktigt högt.
Sen så har det varit mycket med vännerna på sistonde, dom har kommit och gått och jag har inte varit den allra bästa heller... Just nu orkar jag inte förklara för det är så jävla komplicerat så att det är helt fail.
tack för att ni läste.
puss ciao
// jhf .
Kommentarer
Postat av: Jennifer
man får alltid tårar i ögonen när man läser dina texter
Postat av: topi
jättebra, verkligen johanna! vet inte vad jag ska skriva! <3
Postat av: mimmi
jag sitter med tårar i ögonen.
fyfan va bra skrivit! <3
Trackback
