nytt
Jag bloggar inte så mycket längre som ni kanske har märkt
men jag ska försöka att blogga minst 1 gång i veckan (y)
I can´t handle this.
"Ifall man har slutat älska honom, har man någonsin börjat älska honom då?"
wohoooooo.
RADERAD.
Forget me not.
Maybe were friends Maybe were more Maybe it's just my imagination But I see you stare just a little to long And it makes me start to wonder So baby call me crazy but I think you feel it too Maybe I, Maybe I just gotta get next to you
Lars Winnerbäck - Timglas.
"Jag förstår bara det som är vårt"
Jag är trött på att inte vara tillräckligt bra eller tillräckligt fin.
Jag är trött på att alltid finnas där för andra när dom inte finns där för mig när jag behöver någon.
Jag är trött på att må dåligt pga små smala tjejer som alltid är finare bara för att dom är smala.
Jag är så jävla trött på dagens samhälle och att jag aldrig är tillräckligt bra för någon.
Jag är så trött på att sakna människor.
Jag är så jävla trött på att försöka.
Jag ger upp, jag orkar inte bry mig.
Grattis, ni vann.
vad tycker ni?
Har i ett tag funderat på att tatuera mig, vet bara inte riktigt vad.
- Jag funderar på att göra 3 stjärnor som symboliserar Mami, Papi och bror. ( på axeln, handleden eller på nacken ifall jag ska göra flera stycken ) .
- Barncancer fondens symbol. Därför att när Marcus fick cancer så har jag funnit mitt "kall i livet". Är dock väldigt osäker på ifall jag vill ha en sån symbol på min kropp.
- Amor Vincit Omnia, på handleden. Det är ett uttryck som jag har älskat i flera år men är lite osäker på ifall jag vill ha en tatuering på ett ställe där jag inte kan dölja den när jag vill.
- Shhhh, på mitt högra pekfinger. Tycker att det är sjuk snyggt.
- En mustach ( stavning ? ) på mitt vänstra pekfinger. En rolig tatuering men även en symbol för prostata cancer.
- Änglavingar. Drömde ofta när jag var liten att jag flög och alltid ifrån samma ställe och det var jätte trögt att lyfta. Sen på några år hade jag inte drömt den drömmen på länge och sen när Marcus fick cancer så drömde jag samma dröm fast att jag flög iväg med Marcus. ( Hela ryggen, gör det kanske när jag blir äldre )
- Udda är bra. Älskar detta uttrycket. Blir typ på höften, svanken på höger sida eller på ankeln.
- En fotlänk med berlocker som det står initialer ( stavning ) på de personer som är viktiga i mitt liv. T.ex. min familjs initialer. MH, MF, DF och JHF.
- We're in this together eller We Made This Together. på handleden, ankeln, höften eller skuldebladet. Som en hyllning till min bror som överlevde cancer och att vi som familj gick igenom detta tillsammans.
We Made It Together .
Läste en blogg i lördags kväll om en tjej som hade cancer.
Hon dog i kampen mot cancern och jag började fundera på vad som händer när man har dött
och på min brors cancer.
Jag är så sjukt rädd för att dö, skulle vilja vara odödlig ifall det skulle gå.
Tänk ifall döden är som en mardröm som man aldrig vaknar upp ur?
Man tror att man drömmer fast man kan inte vakna.
När man i drömmen faller ut för ett stup så vaknar man inte, det går inte.
Man kanske åker runt i en karusell med bilder på nära och kära som man kan hoppa in i
men dom varken ser eller hör dig. Du skriker så högt du kan men dom hör dig inte.
Du börjar gråta när du ser din mammas ögon bli fyllda med tårar, du skriker så
högt att det inte kommer något ljud.
Tänk ifall det var någon som kunde berätta vad som händer efter döden.
Någon som kan göra en förberedd på vad som väntar på andra sidan.
Några månader innan min bror slutade med sina cellgiftsbehandlingar
så började jag fundera på vad som skulle hända ifall han dog.
Jag vet att man inte alls ska tänka i dom banorna men det är ganska
svårt att låta bli.
Jag funderade på vad som skulle hända i mitt liv,
ifall jag någonsin skulle kunna vara glad och lycklig.
Men ibland funderar jag på hur mitt liv hade blivit
ifall Marcus aldrig hade fått cancer.
Hade jag inte varit den jag är idag?
Hade jag inte velat jobba med barncancerfonden
och ha föreläsningar?
Förmodligen inte. På något sätt så är min inspirationskälla
till det yrke som jag vill jobba med min bror.
Ifall han aldrig hade fått cancer så hade jag aldrig
varit den människan som jag är nu.
Nu menar jag inte att jag är glad över att Marcus fick cancer
men hans cancer skapade mig till den jag är idag.
Hans cancer har fått mig att inse vad jag vill bli
och att jag vill hjälpa andra som är i samma sits som jag
en gång har varit.
Marcus cancer och min syskonstödjare Toni Berisa
hjälpte mig att finna mitt "kall" i livet.
Min bror överlevde som tur var men jag kan fortfarande börja
gråta för att jag tänker på vad som hade hänt ifall han hade dött.
Ifall min förebild som ska skydda mig ifrån allt ont bara försvann
till en plats som jag inte vet ifall han har det bra eller inte.
Jag kan inte förstå vad de människor som har haft någon med cancer
i sin familj som dött har gått igenom.
Jag har ju träffat människor som har haft syskon som har dött och de
kan vara glada och skratta och så, och det är klart att dom måste kunna
få göra det!
Men tänk på den vägen som det har tagit för dom att kunna
skratta och vara glada utan att känna skuldkänslor.
Jag hade skuldkänslor när Marcus låg inne på sjukhus och fick cellgifter
medans jag gjorde roliga saker och skrattade osv.
Jag vet att det kanske är dumt att tänka så men jag tror att ni också
hade fått skuldkänslor ifall t.ex. eran storebror åkte in och ut på sjukhus.
Tänk att Marcus, som jag ser upp till och håller närmast hjärtat
har format mig till den jag är idag pga hans kamp i cancer.
Du är min inspirationskälla och hjälte.
Jag älskar dig storebror.
The heart is stronger than you think
It's like it can go through anything
And even when you think it can't it finds a way to still push on, though
Sometimes you want to run away
Ain't got the patience for the pain
And if you don't believe it look into
your heart the beat goes on
I'm tellin' you that
Things get better
Through whatever
If you fall, dust it off, don't let up
If the mind keeps thinking you've had enough
But the heart keeps telling you don't give up
puss ciao.
// jhf.
red.
I wish I could be
Every little thing you wanted
All the time
Don't give me up
saknar er.
We're pulling apart and coming together again and again
We're growing apart but we pull it together, pull it together, together again
We're growing apart but we pull it together, pull it together, together again
jhf + jpd.
Well, if you knew how much this moment means to me
And how long I've waited for your touch
And if you knew how happy you are making me
I never thought that I'd love anyone so much <3
Våran kärlek är som en cirkel. Den tar aldrig slut
Du är som stjärnorna.
Du finns hos mig på något sätt även ifall du är långt borta.
Du ger mig vägledning och jag kan titta på dig och känna att jag aldrig vill att detta ska ta slut.
Jag vet att du finns där för mig oavsett vad.
Vi ställer upp för varandra trots att det inte alltid märks.
Du är början och slutet.
Vi hör ihop. Som pusselbitar.
Jag sökte dig & fann mitt hjärta.
// jhf.
"kämpa för ett oss istället för ett jag & ett du."
Hur ska man orka försöka göra allt bra
när den andra är redo att ge upp?
humörsvängningar+huvudvärk+trötthet+ont i axlarna= en negativ jhf.
I know I pushed you away
What can I do that will save our love
Take these material things
They don't mean nothing
It's you that I want
muppen.
Im falling even more in love with you ♥
jag sökte dig & fann mitt hjärta .
just hold my hand and never let me go ♥
Eller saknar du någon du en gång trodde du kände?
Vi tar för mycket för givet, för många människor förgivet. Vi förstår inte vad vi har förens de försvinner. Vi tror att kompisarna/pojkvännen/flickvännen alltid kommer finnas där. Oavsett vad. Vi tror för mycket. Vi uppskattar inte de småsaker som händer i livet.
Man tar så sjukt lätt människor förgivet att man tror att man aldrig kommer stå där utan sina vänner men en dag så gör man det. Helt själv och man vet inte riktigt vad man ska göra. Låt ingen ta dig förgivet och ta ingen annan förgivet.
Jag vet hur det känns att ta folk förgivet och jag har förlorat på det. Jag vet hur det känns att bli tagen förgivet och dem har förlorat på det. Alla förlorar på det för till slut förlorar man varandra helt och hållet.
Försök fira varje månad som du och din pojkvän/flickvän är ihop. (Jag hoppas att ni förstår vad jag menar.)
För en sån sak är jättelätt att ta förgivet. Man tänker att man kan fira nästa månad men det kanske inte finns någon nästa månad. Jag vet, jag låter jättehemsk men det som har varit så underbart och kärleksfullt kanske helt plötsligt blir tomt och kärleken uteförblir. Ta ingenting/ingen förgivet, uppskatta dina vänner, din familj och pojkvän/flickvän.
Man tar så sjukt lätt människor förgivet att man tror att man aldrig kommer stå där utan sina vänner men en dag så gör man det. Helt själv och man vet inte riktigt vad man ska göra. Låt ingen ta dig förgivet och ta ingen annan förgivet.
Jag vet hur det känns att ta folk förgivet och jag har förlorat på det. Jag vet hur det känns att bli tagen förgivet och dem har förlorat på det. Alla förlorar på det för till slut förlorar man varandra helt och hållet.
Försök fira varje månad som du och din pojkvän/flickvän är ihop. (Jag hoppas att ni förstår vad jag menar.)
För en sån sak är jättelätt att ta förgivet. Man tänker att man kan fira nästa månad men det kanske inte finns någon nästa månad. Jag vet, jag låter jättehemsk men det som har varit så underbart och kärleksfullt kanske helt plötsligt blir tomt och kärleken uteförblir. Ta ingenting/ingen förgivet, uppskatta dina vänner, din familj och pojkvän/flickvän.
"Eller saknar du någon du en gång trodde du kände?"
ha det bra.
puss ciao.
// jhf.
BFF.
En sak som man är för rädd för att tänka på när det gäller att göra gymnasieval är att man kanske inte kommer gå i samma klass som sina bästa vänner. Man kanske inte kommer ha samma kontakt med dem längre. Man är fortfarande kompis med dem men kanske inte lika bra som förut. Det är liksom inte samma sak.
Jag saknar tiden på Gullhögen så otroligt mycket. Allt var så himla bra, alla var så sjukt glada hela tiden och alla var vänner. Jag skulle vilja önska tillbaka de 3 åren som jag gick på Gullhögen för jag saknar min klass så sjukt mycket. Det var lika sorgligt varje gång vi skulle ha sommarlov, fast ändå var det ju roligt men vi visste att alla skulle göra egna saker och ingen skulle ha tid samtidigt för att hitta på något.
Nu går de flesta på Sundler och visst vi pratar och hejar på varandra men det är inte samma sak som förut. Liksom nu går vi bara förbi varandra, säger hej och inget mer. När vi gick på Gullhögen kunde vi prata hela tiden och vi skrattade alltid. Det är bara så tråkigt att ett gymnasieval ska skilja oss åt.
Så när man tänker på detta så undrar man ifall det bara var en skola som höll hos ihop? Bara för att vi var tvungna att gå i samma klass? Var våran vänskap med varandra ihop tvingad?
Sjukt tråkigt att våran vänskap till de personer i klassen var tvungna att gå skiljda vägar, precis som våra gymnasieval.
Saknar er 92. Saknar mina bff.
Melissa Horn - Lät Du Henne Komma Närmre.
Jag har datakunskap nu, inte speciellt roligt.
Jag har glömt min ipod hemma men jag har med mig min ipodladdare, bra Johanna (y).
Men nu hittade jag den i min jackficka haha, bra Johanna (y). Jag har faktiskt tänkt att börja blogga sånna där "djupa" inlägg igen men jag har dock inget internet för tillfället. Men men.
Jag bakade New York Fudge Brownies igår, åh va gott det blev!
Haha dagens höjdpunkt igår var verkligen : Ge mig en flytväst för jag håller på att drunkna i dina ögon. HAHA.
Jag lärde Evelina att sticka igår, haha det var så himla roligt.
Datakunskapen slutar typ klockan 10.00 och efter dennna lektionen så har vi läsning och då ska väll jag göra lite läxor och läsa. Klockan 13.00 är det bio med BF1, BF2, BF3 och OP1 ifall jag inte minns fel. Vi ska se Låt Den Rätte Komma In. Dem flesta säger att det är en liten halv konstig film.
Nu ska jag "arbeta" vidare på lektionen.
Melissa Horn - Lät Du Henne Komma Närmre.
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
Och du undrar vad jag tänker på
Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
Som om hon skulle försvinna då
O vi talar sällan högt om våran framtid
Vi talar aldrig högt om det vi har
puss ciao.
// jhf.
gott och blandat .
Har datorkunskap nu så jag hittade lite bilder som jag vill ha på min andra dator därför la jag upp dom på bloggen för att kunna kopiera dom aja sak samma. Började på Sundler i onsdags, BF1 är min nya klass. Fick typ panik på kodlåsen första dagen men nu har jag lärt mig hur man gör. Klassen är väll sådär, typ alla är blyga och dom pratar typ inte, känns lite tråkigt faktiskt :/ saknar att gå i samma klass som Lisa, Mimmi och Alice
Idag ska jag ta det lugnt, kanske hjälpa louise att fixa henne för hon har konfa middag idag. Sen kanske jag ska vara med Lisa, ska höra lite med henne och på söndag ska jag gå till kyrkan för louise ska konfirmeras :)
läraren nog ett flipp snart så måste sluta skriva.
puss ciao
// jhf .
Idag ska jag ta det lugnt, kanske hjälpa louise att fixa henne för hon har konfa middag idag. Sen kanske jag ska vara med Lisa, ska höra lite med henne och på söndag ska jag gå till kyrkan för louise ska konfirmeras :)
läraren nog ett flipp snart så måste sluta skriva.
puss ciao
// jhf .
