Oh, you stood by me.
Jag har suttit och funderat länge på en sak.
eller länge och länge det är något som alltid har förföljt mig i tankarna, fast man har inte tänkt på det så.
Liksom när man är kär i någon eller tycker om någon så vad händer med dom, sen när det inte blir av?
Liksom när man aldrig blir mer än vänner?
Teddy, han har raderat mig eller det kanske han inte har, men det känns så. Vi skriver aldrig på msn, han kommenterar aldrig min bdb, jag får aldrig svar på mina kommentarer på hans bdb, han ringer aldrig till mig, jag ringer aldrig honom, vi träffas aldrig. Hur är det ens möjligt att kunna hålla kontakten då? Visst, vi är vänner på bdb, so what?
En gång i tiden så fattade vi varandra. Gjorde häromdagen något slags kompis test och jag fick 100 % rätt... Jag kan fortfarande dom där småsakerna om honom, när han fyller år, att han inte gillar när man applåderar efter att han har kastat / rullat iväg klotet när han bowlar för han tappar koncentrationen, hur många syskon han har osv.
fast ibland så känns det som om att jag inte känner honom, inte på samma sätt. Jag har börjat lära känna den sidan som jag aldrig lärde känna. Jag hatar att jag inte kan prata med honom längre utan att någon ska bli arg eller att jag ska börja klaga över något, jag vet seriöst inte hur många ggr som jag har sagt det.
David och jag har tappat kontakten totalt typ. Fast nu har vi ändå börjat prata igen, fast ändå inte på samma sätt.
Saknar att kunna prata med honom faktiskt, saknar hans röst...
En annan som jag ärligt talat bara playade i början, strulade lite med och sånt. Jag började gilla honom lite, men insåg fort som fan att det aldrig skulle hålla, det skulle inte kunna gå.
Han har strulat runt som fan. Man borde inte bry sig, men på något sätt så gör man det. Hans kompisar säger så här ifall F säger någonting om mig, : Johanna, hon där tjockisen menar du?
Man bara : aha okej tack! Mår ni bättre av att trycka ner andra? Tror ni att ni blir smalare ?! ;s
Även ifall man inte är kär i någon av dom längre så är det klart som fan att man saknar att kunna prata med dom.
För jag kunde verkligen prata om allt, inga pinsamheter var pinsamma, inga hemligheter var hemliga, allting var underbart, dom visste allt om mig ;p . Saknar speciellt David och Teddy som fan.
Jag vill kunna prata med dom som vanligt, liksom som kompisar, börja om på nytt, även ifall jag inte tror att vi kommer att kunna göra det.
Kommentarer
Trackback
